Är det verkligen sant?

Fick veta någonting jävligt sjukt idag. Eller, det känns ganska konstigt att säga att jag fick veta, eftersom det är om mig själv det handlar om. Jag har själv inget minne av det alls, fastän det hände när jag var 14 år. Att det finns folk som kan vara så hemska, dom borde inte ens få kallas folk! Att några kan göra så mot en annan människa och sedan säga att det bara var en lek! Vilken del av det var en lek? Att trycka upp mig mot väggen eller att tafsa på mig? VAD FAN ÄR DET FÖR LEK?! Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, jag kommer inte ihåg någonting! JÄVLAT INGENTING!!!!!!!!!!! VAD FAN GJORDE DOM MED MIG EGENTLIGEN???

Någonting måste ha slagit slint i min hjärna där, för det finns inget minne alls. Mamma berättade att hon frågade om dom tagit under tröjan men att jag inte svarat. Den frasen låter lite småbekant, men jag kan inte placera den. Försöker med all min kraft att knyta den till just den perioden, men så fort jag försöker så tar det stopp. Världens största försvarsmekanism sätter in och jag vill bara spöa skiten ur någon. Jag blir så arg att det känns som att jag skulle kunna slita upp träd med rötterna och böja på lyktstolpar. Vad fan var det som hände som gör att jag får en sån reaktion bara av att försöka tänka på det? Vad är det som är så illa att jag har lyckats förtränga det ur mitt minne så ordentligt att jag inte ens kan få en enda liten flashback? Var kommer all ilska ifrån? Det känns som att min kropp inte är min egen längre. Vad är det för demon som tar över mig? Är det här anledningen till alla mina aggressionsproblem? Kan inte komma ihåg en tid innan det då jag hade den här starka ilskan. Visst, ibland har jag faktiskt känt mig som en övermänniska(vilket skulle ha sin förklaring i mina misstänkta bipolära drag) men jag kan inte komma ihåg några så här extrema känslor av att jag är så stark att jag skulle kunna spöa upp hela världen innan detta. Kan det verkligen vara så att det har gett mig rejäla aggressionsproblem? Att jag känner att jag måste försvara mig med näbbar och klor för att ingen annan kommer att göra det? För det är någonting jag faktiskt kommer ihåg från den tiden: Vad som än hände mig så fanns det ingen som vågade stå vid min sida och försvara mig. Jag fick ta alla mina kamper själv. Så är det fortfarande, även om jag nu vet att det finns folk vid min sida vet jag även att vissa av dom inte vågar stå vid min sida då det verkligen gäller. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra där, jag kan inte kräva att dom faktiskt ska visa att dom står på min sida och samtidigt kan jag inte helt känna mig trygg med dom då dom inte gör det. Är det en skada som sitter kvar från den tiden? Är det faktiskt så att det är PTSD men att det kommer från denna händelse, och bara har förstärkts av det som hänt efteråt? För där stämmer det faktiskt in, det hände, och sen stängde min kropp helt av. Bearbeta det har jag ingen aning om jag gjorde, eftersom jag inte kommer ihåg någonting. Jag vet att jag var på PBU(eller BUP som det heter nu) efter det, men jag vet inte om jag pratade om det. För jag kommer inte ihåg! Vad fan har dom gjort med mig?