Jag var verkligen på en låg plats när denna dagen började. Hade så mycket ångest att jag var tvungen att ta en långpromenad på 2-3 timmar mitt i natten. Inte så kul alls. Sömnen ville inte infinna sig efteråt och frustrationen var extrem. Hamnade dock i ett sömnliknande tillstånd efter ett tag, kanske rent av fick sova lite. Mellan 8 och 9 på morgonen bröt jag ihop och började storgrina. Jag grät tills jag var så utmattad att jag somnade. Men klockan hinner inte ens bli 11 innan telefonen ringer(hade tänkt att sova till 11.45 åtminstone). Inte bra för humöret resten av dagen.
Efter att ha gjort bort dagens måsten och sånt som inte var måsten, fast dom kändes som måsten, så for jag för att träffa Nadja ett tag. Efter att ha suttit och pratat ett tag gick vi till Coop, vem såg jag där utanför? Jo, lilla Texas! En av hundarna från hunddagiset, den enda som jag faktiskt grät när jag sa hej då till. Då vart jag då otroligt glad kan jag säga, lite komiskt då jag pratat med moster tidigare under dagen om hur mycket jag saknar han(moster känner hans ägare). Oj så kul att få träffa han igen! Han är verkligen en underbar hund!
Nu blir det att försöka sova snart. Ska träffa läkaren på psyk imorron, och jag är så nervös så det är inte sant!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar