Dag 2

Dag 2

Utmaning: Vad har du gjort för att hjälpa dig själv i ditt tillfrisknande?

 

Oj, det här skulle jag kunna skriva om i evigheter. Men jag kan väl ta dom 3 "viktigaste" sakerna:

1. Började gå i beteendeterapi för ca. 2 år sedan. En blandning av kognitiv och dialektisk beteendeterapi. Själv trodde jag ju att det skulle räcka för att jag skulle bli frisk, men se på fan, det gjorde det inte! Men bara för att jag inte blev frisk av det så betyder det inte att det var dåligt. Tvärt om, det var bland det bästa jag någonsin har gjort. Hade det inte varit för dom verktygen jag fick genom beteendeterapin så hade jag nog varit i mycket värre skick. Jag fick lära känna mig själv på ett helt nytt sätt och jag lärde mig att ångesten inte kommer att döda mig, den kommer att gå över. Jag lärde mig att förstå och sätta ord på känslor som jag tidigare bara kunde beskriva som "bra" eller "dåliga". Hur känns varje känsla i kroppen? Vad kan jag göra när dom dåliga känslorna kommer? Vilka instinkter går igång och hur kan jag ändra min tankebana?

2. Erkänna för mig själv att jag faktiskt är sjuk. Innan jag började beteendeterapin för 2 år sedan så hade jag varit sjuk i 1 år innan. Sista halvåret innan jag började terapin så gjorde jag inte mycket annat än att ligga och skrika av ångesten dygnet runt. Men jag förnekade att det var någonting som var fel. Hur jag nu kunde göra det. Så fort jag gick ut genom dörren så tog jag på mig ett falskt leende. Jag låtsades att allting var bra. Men så fort jag kom hem och dörren stängdes bakom min rygg släppte jag allting, la mig ner på golvet och skrek rakt ut. Jag var så trött, så slut, åt inte, sov inte, bara skrek. När sommaren kom såg jag bara 2 utvägar. Börja erkänna för mig själv hur illa det faktiskt var och söka hjälp... eller göra slut på skriken, ångesten, sömnlösheten, den slutkörda kroppen, hela mitt liv. Söka hjälp eller ta mitt liv, jag är glad att jag tog rätt beslut för 2 år sedan och erkände att jag var sjuk. Även om jag har fått gå igenom några helveten sedan dess så är jag glad att jag faktiskt påbörjade min resa mot tillfrisknandet. Ja, det är lång kvar att gå, men jag tänker inte ge upp.

3. Ut med det gamla och in med det nya. Jag har under dom senaste 2 åren gjort många ändringar i min umgängeskrets. Som jag sagt tidigare så har det inte varit för att dom jag släppt är dåliga personer. Men dom höll mig kvar i det förflutna. Även om det kanske inte var deras mening. Men jag kan inte gå vidare i mitt liv och bli friska om jag hela tiden ska påminnas om det som gör mig sjuk. Jag vill inte bli presenterad som "hans ex" eller "hon som blev utsatt för det". Visst, jag har inge problem med att berätta om vad jag har varit med om. Men jag berättar det när jag berättar det(visst, låter lite mysko att skriva så eftersom jag skriver om det i en öppen blogg) och jag berättar det på mina egna villkor. Träffar jag en ny människa vill jag gärna att dom ska lära känna mig innan dom lär känna mitt förflutna. Sen har jag släppt vissa människor också bara för att jag inte orkar med dom längre.

Istället har jag fått in en hel drös med nya underbara människor i mitt liv. Nog för att jag är ganska noga med vilka som får komma in, men det känns skönt att ha fått träffa så många härliga människor. Vissa behöver man bara träffa i 5 minuter och sen känns det som att man har känt dom i hela sitt liv. Åh! Ni ska bara veta hur lycklig jag är över att ha fått in dessa människor i mitt liv. Att bli accepterad, förstådd och även fast dom sett mina mörkaste sidor står dom kvar vid min sida.

Så, det var 3 grejer som jag har gjort för att hjälpa mig själv mot ett friskt liv. Det finns väldigt mycket mer saker som jag har gjort. Men jag har inte hela dagen på mig att skriva, koncentrationen flög ut genom fönstret för länge sedan.