Mycket idag

Imorse när jag vaknade tänkte jag såhär:
Idag ska jag först till psyk. Det tar en timme.
Sen ska jag förbi på banken. Med kort kö tar det bara någon minut.
Då hinner jag komma hem till moster runt 11.30 för att leka med valpen i några timmar.
På psyk kommer vi att gå igenom testet från förra veckan. Jag vet att resultatet kommer att vara splittrat.
På banken ska jag bara ha 2 papper som visar att typ inget har hänt på mina konton sen sist.
Sen är det bara lek och skoj.

Så blev det ju inte riktigt. Istället blev det såhär:
Testet såg skrämmande ut. Det fanns nästan ingen balans och jag är faktiskt helt splittrad. När det kom till mitt kontrollbehov(främst självkontroll) så räckte inte ens deras skala till. Jag låg långt utanför och jag börjar inse att det nästan är sjukligt. Det är som en grej att jag håller reda på mina egna saker och tider. Men att jag ibland håller reda på andras också, det funkar inte riktigt. Nog för att dom flesta är tacksamma när jag hör av mig och påminner dom om det där mötet dom skulle på, men det är ju inte riktigt ett hälsosamt beteende. Jag förstår att min extrema kontroll faktiskt är anledningen till att jag fortfarande lever idag och det är jag glad för. Men jag behöver den inte längre, för resultatet blir nu att då jag inte har koll börjar jag må jättedåligt. Jag måste kunna släppa på det.
Sen blev det att sitta och prata om jobbiga saker. Det tog inte länge innan tårarna började rinna och jag visste inte riktigt vad jag ska ta mig till. Jag menar, hur ska man hantera så hemska saker som har hänt, när man inte ens haft en chans till att ändra dom? Jag har inte haft någon som helst kontroll över situationen, och jag kommer aldrig att få något svar på varför det hände. Ja, där kom en del av mitt kontrollbehov in igen.
Ytterligare ett test har gjorts för att se hur jag fungerar i relation till andra människor. Ska bli intressant att se vad det säger.
Men, vid 11 var vi klara. Ganska prick en timme, jag följer min tidsplan som just idag kändes extra viktig.

Jag far på banken och det är kort kö. Jag kommer snabbt fram till kassan och ber om utdrag från kontona från den 29 augusti fram till idag. Jag får höra av kärringen i kassan: "Ja, här har det inte hänt mycket". Men hon skriver u två papper och jag tar dom och går. Börjar kolla på papperna och det ser fel ut. Inser att hon har tagit ut kontoutdrag för 2 år tillbaka, inte dom 3 veckorna som jag behövde. Gick förbi Saila och berättade om det och gick sedan tillbaka för att få rätt papper. Får då samma kärring och förklarar att jag inte vill ha kontoutdrag för dom senaste 2 åren, bara sen den 29 augusti. Hon undrar varför det inte duger med dom papperna jag har fått. Så jag säger att jag bara vill ha från den 29 fram till idag, det var det jag bad om och det har aldrig varit något problem innan. Jag tänker inte lämna in mina kontoutdrag för dom senaste 2 åren till soc, varför ska jag göra det? Dom har mina kontoutdrag för dom senaste 4 - 5 månaderna, det räcker för dom. Men kärringen tycker att jag ändå ska lämna in dom papperna som hon skrev ut först, dom som var fel. Så jag sa att det tänkte jag inte göra. Jag bad om kontoutdrag för en viss period, då ska jag ha kontoutdrag för den perioden. Hon börjar då klaga på att jag slösar deras tid med att tjorva och att det kostar pengar för dom att skriva ut massa papper. Så då sa jag åt henne att om hon hade gjort rätt från början så hade hon ju inte behövt skriva ut fler papper. Hon blir då tyst och stirrar surt på skärmen. Hon säger att jag kan ju lika gärna lämna in dom papperna som jag redan har fått, soc bryr sig inte om att dom går 2 år tillbaka i tiden, hon sa "Det är bar någonting som du har fått för dig. Det är bara någonting som du har fått i din skalle" Ursäkta... VAD FAN SA DU? Är det så man säger till sina kunder? Är det så man säger till någon som låter en ta hand om ens pengar? NEJ! NEJNEJNEJNEJ! Ursäkta, men först gör du fel, sen snäser du åt mig, är otrevlig och till råga på allt vågar du förolämpa mig? En av bankens kunder! Vad fan vore banken utan kunder? INGENTING! Jävla kärring! Sen kan hon ändå inte ge mig rätt papper! Inkompetenta idiot!
Går tillbaka till Saila för att berätta vad som har hänt och om hon vet vars jag kan vända mig för att lämna ett klagomål. Hela dagen har ju som redan gått åt helvete så jag kan lika gärna utsätta mig för den extrema psykiska påfrestningen som det faktiskt är för mig att göra såna saker. Saila följer till banken och tar mig till den bakre delen där jag får träffa en trevlig kvinna. På bara några sekunder så får jag rätt papper utan tjorv. Jag berättar även vad som hände och att jag vill lämna det som ett klagomål. Där försvinner all ork jag hade kvar och jag började brytas ner och gråta. Klagomålet kommer att tas upp och den trevliga kvinnan ber om ursäkt för vad jag råkat ut för. Jag och Saila pratar ett litet tag så att jag får lugna ner mig och sen far jag iväg till valpen.

Kommer fram till moster en halvtimme senare än vad jag hade tänkt. Tidsplanen sprack totalt. Och som dom flesta som känner mig vet så är jag en otrolig tidspessimist. Jag ska alltid vara MINST 10 minuter före. Det är minimum. 15 minuter är ganska lagom. 20 minuter, då kan jag vara lugn.
Men, man kan inte vara på dåligt humör med lilla Ixa. Hon blev så glad att hon inte visste vad hon skulle göra först: Äta, dricka, pissa, skita eller hälsa. Vilket som vanligt resulterade i en fin dans som slutade med att hon gick och pissa, hälsade, sket, åt och sen drack innan det var dags att hälsa lite till. Skickade iväg ett sms till mamma om vad som hänt på banken och hon ringer upp mig och säger att jag ska avsluta mina konton. Vi pratade om det idag på psyk, men då var det för att minska stressen av att behöva besöka banken varje månad för kontoutdrag. Kontona på Handelsbanken kan jag ju skriva ut kontoutdrag för själv. Självklart tänkte jag ju på det, och jag hade tänkt fara in på måndag och fixa det. Man efter att jag hade pratat med mamma kände jag att det var lika bra att göra bort det på en gång. Fortsatte att leka med Ixa och träna henne i nån timme och sen for jag till banken.

Jag hade nästan hoppats att jag skulle få kärringen så jag kunde säga att jag avslutade mina konton på grund av hennes beteende och berätta att jag lämnat ett klagomål på hur hon behandlade mig. Men fick en annan istället. Jag var så slut psykiskt så jag kände att utan ilskan som jag skulle få av att se kärringen i ögonen så skulle jag inte orka ta det hela. Så den striden med hon i kassan fick jag strunta i att ta. Fast hon hade faktiskt kommit över då jag pratade med kärringen andra gången och sa att jag inte kunde få dom papperna som jag skulle ha. Men hon var jag inte arg på, inte på samma sätt. Hon hade inte förolämpat mig.
Men, för att göra en lång historia kort: Sparbanken förlorade en kund idag.
(Go Handelsbanken! Yay!)

Gick sen förbi Saila och flummade på. Fick en ballong som jag satte fast i mössan och gick runt som en levande reklamskylt. Jag såg heltokig ut, men jag behövde få skratta. Och se allas miner då jag gick förbi och dom försökte hålla sig för skratt, ja, jag fick mig ett gott skratt. Gick förbi på Body Shop och gav personalen där ett gott skratt också. Behövdes många skratt efter den dagen som varit.

Bestämde mig för att dom sista pengarna från sparbanken skulle brännas på någonting totalt onödigt, så jag gick till Willys och köpte chips och cola. Så nu är dom pengarna borta, för gott! Eller ja, inte riktigt. Orkade knappt äta chipsen och dricka colan idag, så jag får ta resten imorron. Då är dom borta för gott!

Dagens grej: Var väl ett tag sedan jag gjorde en sån här. Men denna kommer att ha anknytning till inlägget.
Jag vet att jag är väldigt flummig, och att jag ofta säger att jag inte har någon aning om vad jag gör och varför jag gör det. Men oftast är det en lögn. Jag har stenkoll på allt runt omkring mig. Jag spelar ofta ovetande, men vad ni inte vet är att jag har ögon i nacken och mina öron är som paraboler som tar upp alla ljud runt omkring mig. Ofta vet jag saker långt innan folk berättar dom, för att jag på avstånd redan har sett och hört dom. Inte alltid, men väldigt ofta. Även när jag flummar runt är jag ofta helt kontrollerad. Jag är inte så avslappnad som jag verkar. Någon enstaka gång kan jag vara det. Men ni ser inte vad som föregår inne i min skalle. Där jobbar hjärnan på för fullt. Om jag gör någonting, så finns det nästan alltid en baktanke med det.
Fan, jag måste verkligen släppa på mina kontrollbehov.
Det är även därför jag hatar att sova. Drömmarna har jag ingen kontroll över. Dom är oftast skräckinjagande och hemska, men jag kan inte göra någonting för att kontrollera dom. Tro mig, jag har försökt...